Så hanterar du näthatet

Vad är näthat?
Vi kommer nog aldrig ha en enhetlig definition av det. Vi får utgå från den som känner sig utsatt istället för att lägga energi på att hitta en gemensam definition av det. Men man kan säga att näthat är hatiska uttryck som används i diskussioner på nätet, och riktas mot olika personer eller grupper.

Finns det olika sorters näthat?
Ja, det tror jag. Även om vi inte kommit så långt i att definiera de olika versionerna. Själv har jag laborerat med två uppdelningar, som kan förfinas framöver. Det som vuxna drabbas av är politiskt hat, medan unga drabbas av personligt hat. När det gäller vuxna är det väldigt sällan de har någon relation till den som hatar, medan det bland barn och unga ofta är så att de har något slags relation sedan tidigare till den som hatar. Bland vuxna rör det sig ofta om parasociala relationer, att den som blir hatad är känd på något vis, har varit med på TV eller liknande.

Hur vanligt är det att hatet är organiserat?
Det är väldigt svårt att säga, vi kommer nog aldrig ha någon vettig statistik på det. Det kommer alltid finnas stora mörkertal kring hur många som blir utsatta. Vi vet ju att det finns organiserat hat, som i vissa fall är kraftfullare. Samtidigt kan man fråga sig vad som ligger i begreppet organiserat? Även om vissa grupperingar kan tipsa varandra att gå in i olika forum och ta del av en intervju eller kommentar är inte alltid syftet att de ska uttrycka hat mot personen eller gruppen ifråga. Jag brukar resonera som så att jag inte tror att den stora delen av näthatet är organiserat, det blir ett sätt att skjuta ifrån oss ansvaret.

Har näthatet inverkan på samhället och demokratin?
Ja verkligen. Där behöver vi inte ens ha mätningar. I och med att grupper och individer tystnar, då har vi en inverkan. Här finns ett behov att freda demokratiska värden. Själv är jag väldigt optimistisk när det gäller det här, jag tror att det går att ändra utvecklingen. Men då måste vi ta ansvar på flera nivåer.

Hur då?
Vi får inte demonisera hataren. Vi måste i mycket högre utsträckning tänka på vårt eget ansvar. Vi behöver stötta den som blir utsatt. Det funkar ju inte särskilt bra idag, det är sällan vi ser ett organiserat systematiskt stöd. Samtidigt behöver vi arbeta med det normutmanande stödet, rikta in oss på strukturerna bakom kvinnohatet till exempel. Inte bara jaga uttrycken för det.

Har näthat normaliserats?
I vissa avseenden, ja. Men man kan också se en ökad medvetenhet om vad som är okej att säga och inte. Vissa har nästan lite slentrianmässigt ägnat sig åt att kränka andra. Det finns något väldigt positivt i att fler talar om näthatet. Samtidigt fortsätter vissa att förringa andra utifrån etnicitet, kön eller ålder. Det är fortfarande ganska okej, och det är heller ingen ny grej som har koppling till nätets utveckling.

Har näthatet ökat över tid?
Det är svårt att mäta. Min kvalificerade gissning är att det har gjort det, för att fler också börjat berätta att de känner sig utsatta. Det är också något som vi ser stämma överens med andra utvecklingslinjer. Det hör till exempel samman med det faktum att allt fler vuxna använder nätet. Ju fler vuxna på nätet, ju fler som kan hata och hatas.

Vad kan samhället göra för att stoppa näthatet?
Kortsiktigt handlar det om att systematisera stödet till dem som drabbas. Att signalera att det inte är okej. Men också att det är upp till den som drabbas att avgöra hur den ska reagera. Men överlag ska hela samhället signalera att det inte är okej att näthata, det ska vara tydligt på både skolor och arbetsplatser. Vi behöver också arbeta normutmanande hela tiden, i alla beslut som rör vår vardag. Krossa de destruktiva normerna.

Hur kan jag skydda mig mot det?
Jag tror inte att vi kommer ha några generella lösningar. Det beror mycket på vem man är, tidigare bagage och liknande. Kvinnor, flickor och transpersoner är till exempel ofta så vana vid hot om våld, det finns djupt rotat i våra strukturer. Det kan göra att vi tar hatet hårdare men det kan också funka tvärtom; att den som är van vid hat lättare kan skaka av sig. Men det går inte att säga till någon att ”det där får du tåla”. Alla ska kunna göra sin röst hörd. Vill jag outa mina tankar, ta debatten, så ska jag kunna göra det. Jag tror att det kommer bli väldigt svårt att ge generella råd. Vi får prata om det, ge varandra tips. Det enda sättet att stoppa hatet är dock att i grunden arbeta normutmanande.

Vad kan jag göra för att hjälpa den som har drabbats?
Där finns ganska mycket du kan göra. Det behövs så himla lite idag, och de flesta får egentligen inget stöd alls. Att bara tala om det gör mycket. ”Jag ser vad som händer, jag stöttar dig”. Det är så viktiga signaler att ge till den utsatte. Att vara tyst, att tycka synd om i tysthet, det ger ju motsatt effekt, upplevelsen att alla tycker att det är okej. För att stötta den som är utsatt kan man också ta på sig uppgiften att anmäla hatet, den som är utsatt kanske inte orkar med det själv just då.

 

Elza Dunkels råd

  • Du har rätt att skydda dig. Om du inte vill läsa något hatiskt om dig själv ska du inte behöva läsa det.
  • Du har rätt att läsa. En del finner det otryggt att inte läsa. Men dessa personer ska ändå få råd och stöd att hantera det lästa.
  • Ta hjälp när det händer. Låt någon screena mejlen åt dig. Trots att det är opraktiskt att inte ha tillgång till mejlen. Hitta lösningar.
  • Stötta andra. Visa att vi är fler som tar smällen. Hitta sätt att vara fler, organisera er.
  • Se till att inte vara den som själv sprider hat vidare. Det finns stor risk att många av oss bidrar till ett hotfyllt klimat. Minimera det.