"Tror gör man i kyrkan"
Suzanne Holmberg, Lars Andreasson och Christer Åkerlundh vann 2003 med reportaget ”Brunnshotellet” i Helsingborgs Dagblad.
Suzanne Holmberg har varit i yrket sedan 1975 och har genom åren gått en rad olika kurser på Fojo. Fotograf och redigerarkurs, kreativt skrivande samt en kurs i ny teknik för 15 år sedan.
– Länge leve Fojo, säger hon.
Vad har du för tips att ge andra som ska gräva?
– Var envis, lämna ingenting åt slumpen, kolla, dubbelkolla, trippelkolla och kolla en gång till för säkerhets skull.
– Var noggrann, systematisera alla dokument i mappar och pärmar med tydligt index så att det är lätt att hitta till detaljuppgifter.
– Kom ihåg att det mänskliga detaljminnet inte är ofelbart, använd alltid teknik för ljudupptagning och skriv ut intervjuerna så fort du kan, det vill säga medan du fortfarande har tydligt minne av skiftningar i röst- och tonläge och språkliga nyanser (som kan säga väl så mycket om en sak som de uttalade orden).
– Lämna aldrig ens den minsta lilla sten ovänd, kom ihåg att tror är någonting man gör i kyrkan om söndagar, i jobbet ska man se till att ha alla fakta klara för sig, så att man med gott samvete vågar säga att man faktiskt vet.
Vad har priset betytt?
– Framförallt blir man fantastiskt glad. Det är ett erkännande och en bekräftelse på att man faktiskt lyckats göra ett riktigt bra jobb.
Christer Åkerlundh har gått en kurs i porträttskrivande i slutet av 1990-talet.
Vad har du för tips att ge till andra grävande journalister?
– Det var en stor fråga det! Men man måste vara beredd att satsa betydligt mer än vad man normalt sett gör. Grävandet är inget nio-till-fem-jobb. Man lever med den fråga man undersöker dygnet runt och frågor som "har jag verkligen kollat allt nu?", "har jag tolkat materialet rätt?" håller en vaken om nätterna.
– Som grävare måste man ha vissa egenskaper: Man måste kunna hantera väldigt omfattande material utan att "drunkna", utan att förlora förlora sig in i sidospår. För att klara det måste man ha förmåga att välja bort vissa saker man får reda på och renodla grävet. Men samtidigt får man se upp så att man inte blir förblindad av sin egen tes – man får vara beredd på att förkasta tesen under arbetets gång. Man måste också vara bra på att strukturera upp materialet. Det är en fördel om man är lite av en arkivnörd. Man kan inte sitta med en meterhög trave papper på sitt skrivbord eller ha 3000 osorterade filer i datorn.
– Självklart måste man också ha stort tålamod, för grävande tar tid. Man måste stå ut med att inte (som i mitt fall) se sin byline i tidningen under flera veckor utan att känna att "jag gör ju ingenting". När man går igång med ett gräv är det därför viktigt att söka acceptans från cheferna att man kommer att "försvinna" under en period. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag tror inte på gräv vid sidan om. Så kan man bara jobba i inledningen. När man väl har börjat samla på sig material kräver grävet 100-procentig koncentration. Hur bra arkiv man än har skapat är det många uppgifter som bara finns i ens huvud.
– Om du gräver själv, se till att en arbetsledare kopplas till jobbet. Du behöver ett bollplank, och du behöver någon som ifrågasätter dina slutsatser och din bevisning. – Som grävare är det också bra om du är hårdhudad. Det kan bli tuffa tag. Förstör du en mångmiljonaffär så tror sig faan att de som snuvas på inkomsterna blir förbannade och aggressiva. Skydda därför ditt privatliv. Var inte för offentlig på Facebook till exempel.
Vad har Guldspaden betytt för dig?
– Att jag har fått en massa tips som jag annars inte skulle ha fått. Människor som sitter på bra och brännande material vänder sig bara till journalister som de har förtroende för. Guldspaden blir en sådan kvalitetsstämpel. Året efter guldspadejobbet skrev jag om en gymskojare och om ett oseriöst direkthandelsföretag. Sedan följde gräv om en mopedimportör som lurade kunderna och om hygiensnusk inom restaurangbranschen. Flera av de jobben byggde på tips.