2011-11-04

Vem bryr sig?

”Det förefaller med andra ord som om ingen riktigt bryr sig längre.” Det skriver TT i min lokaltidning. Slutsatsen kommer efter först en uppräkning av några allvarliga klimathot som det sägs att ”vi” inte tar riktigt på allvar och sedan några utgångar om pessimismen inför klimatmötet i Durban.

Men vilka är det som inte bryr sig?
Definitivt inte befolkningen i Bangkok som drabbas av översvämningarna.
Definitivt inte bönderna i Australien efter först år av torka och sen ändlösa regn.
Inte heller de forskare som ser 2011 som en vattendelare: Hädanefter kan de med säkerhet säga att de allt vanligare väderkatastroferna orsakas av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Det kanske är så att det är medierna som inte bryr sig tillräckligt.

Nu när – förutom i konservativa kretsar i USA – forskare, politiker och t.o.m. ekonomer engagerar sig. Världssamfundet genom dess enda legitima spegel FN bryr sig definitivt. Annars skulle inte en ny förhandlingsomgång om klimatkonventionen och Kyotoprotokollet starta i Durban den 28 november. Minst 20 000 förhandlare, politiker, byråkrater och opinionsbildare samlas för att fortsätta den tröga processen med att rädda världen. Trots att inte ens de själva tror att de ska komma speciellt långt. Ändå finns inget alternativ. Utan möten och förhandlingar skulle utsläppen ha varit ännu större och växa ännu snabbare.

Hjältarna i det här arbetet är förhandlarna och nu har en av dem, Anders Turesson, skrivit boken ”Förhandla om klimatet – 12 år med klimatförhandlingarna”. Han var Sveriges chefsförhandlare under många möten och ger i boken inte bara sin bild av historien och de formella turerna, utan också en del tolkningar av framgångarna och motgångarna för EU som försöker driva processen åt sitt håll. Det är intressant att läsa om hur det kändes att vara inne i värmen under de utdragna förhandlingarna i Bella Centret i Köpenhamn medan jag och långt över 50 000 demonstranter förgäves försökte nå fram till samma plats ute i kylan och snålblåsten.

Trots den stora besvikelsen efter Köpenhamn har förhandlingarna fortsatt och de kommer säkert att fortsätta också efter Durban. Inte ens USA kan stoppa processen och på de konservativa politikernas egna bakgårdar lever klimatfrågan. Kolanvändningen i USA har minskat med 10 procent mellan 2007 och 2011. Delvis på grund av den usla ekonomin, men också tack vare att flera miljöorganisationer har koordinerat och intensifierat sina kampanjer mot nya kolkraftverk och fått redan existerande att stänga – både av klimat- och hälsoskäl. 2010 tillverkades solceller med en kapacitet av 24 000 megawatt el i världen, mer än dubbelt så mycket som 2009 och 100 gånger mer än 2000. Nu kan världen producera 40 000 megawatt el från solceller. Det räcker till för 14 miljoner europeiska villor!

De skrämmande diagrammen - de s.k. hockeyklubborna - som visar hur koldioxidhalten, befolkningen, utfiskningen och allt annat hemskt ökar, har sin motsvarighet i solelsproduktionen. Lika dramatisk, fast nu positiv!
Det händer massor. Både trögt och snabbt.
Folk, politiker, forskare, byråkrater bryr sig.
Fojo bryr sig och arrangerar fyra endagsseminarier 2012 med klimatet som bas.

Bry dig.

Pär Nord, frilansande kursledare på Fojo